Tanborstning under graviditeten.

Jag hade inga större problem med illamående under graviditeten. Kunde känna mig svagt illamående under 1-2 veckors tid kring graviditetsvecka 6. Det som gav mig kväljningar var tandborstningen. Att använda eltandborsten under graviditeten var det inte tal om. Det var en vanlig tandborste och försiktigt borstande av dom bakre tänderna som gällde under 40 veckor.

Att ta upp det på mödravården slog mig aldrig. Största anledningen till det var att jag aldrig hade hört att kvälningar vid tandborstning var ett problem för flera gravida. Men jag önskar att jag ändå hade nämnt det på MVC; för då hade jag förmodligen sluppit pinan som tandborstningen innebar. Det finns nämligen någon typ av munskölj som man kan använda istället. Detta hörde jag när älskade ungen hade kommit till världen, tandborstningen hade återgott till det normala och vi satt på föräldragruppen som ordnades av BVC. Vi var några som hamnade på ämnet illamående och då var den en mamma som berättade att hon inte hade klarat av att borsta tänderna under graviditeten på grund av kväljningar. Detta hade hon tagit upp på MVC och då fått rådet att använda munskölj istället. Exakt vad det var för munskölj vet jag inte. Men värt att fråga på MVC om det blir aktuellt igen!

Read Thread.

Jag skulle vilja tipsa om ett företag som jag själv upptäckte idag, tack vare Let’s Deal.

Företaget heter Red Thread Clothing AB och säljer barnkläder. För varje plagg som köpes i deras webbutik går ett likadant plagg till ett behövande barn någon annanstans i världen. Är inte det en fin affärsidé så säg!

Jag har precis beställt ett mysplagg därifrån. Hade lite problem med beställningssystemet men kundtjänsten var snabba med att svara och hjälpa. Det  här företaget har förstått att man ska ta hand om sina kunder. Nu väntar jag med spänning på leveransen.

Två dagar, där går gränsen.

Första feberdagen antog jag att det var tänder på gång. Andra dagen började jag fundera på alternativa anledningar då älskade ungen tidigare, i samband med nya tänder, aldrig haft feber längre än några timmar. Jag surfade in på 1177.se och läste om feber hos barn.

Om barnet har en temperatur över 41 grader bör man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning. Detsamma gäller, oavsett temperatur, om barnet

·         inte ger samma kontakt som vanligt

·         är slött och inte vill äta eller dricka

·         verkar stelt i nacken

·         får feberkramp för första gången.

Ungen hade inte över 41 grader feber, var inte stel i nacken och hade inga feberkramper. Kontakten var inte speciellt annorlunda, ungen var lite tröttare än vanligt när febern gick upp lite. Men det är vi väl alla när vi har feber? Orken gick upp och ner under dagen. När orken var bra åts och dracks det som normalt.

Men när jag kom hem från jobbet den tredje dagen var stackars ungen helt orklös. På kvällen låg stackarn i sängen och tog en tugga banan, som det mumsades på väldigt sakta. Då kändes det att det var dags att köra in till akuten. Där fick vi reda på att ungens infektionsvärden var höga. In med smärtstillande och febernedsättande, och i handen fick vi en remiss till barnsjukhuset. Efter en lång väntan på urin till provet kunde det äntligen konstateras att det var en urinvägsinfektion. Det innebar inskrivning tills medicineringen gav resultat. Efter en vecka hemma fick vi åka tillbaka, för att kolla om njurarna hunnit ta skada av infektionen. Jag fick hålla ungen i famnen när ultraljudet gjordes. Undersökningen visade att det fanns lite ärrbildning, så det blir återbesök efter ett år. Det för att kontrollera att njurarna läker.

Lite senare kom det en kallelse till en annan undersökning också. Den undersökningen skulle visa om det var så att vätska från urinblåsan kunde ta sig tillbaka mot njurarna, och därmed göra älskade ungen mer utsatt för urinvägsinfektioner. Vi fick information om att sådant ”fel” oftast brukade visa sig innan barnen blir ett, och att problemet försvinner när man blir några år äldre. Eftersom  den här undersökningen gjordes med hjälp av röntgen krävdes det att ungen skulle ligga ner, så still som möjligt. Det var mycket lättare sagt än gjort. Sköterskan fick ge ungen lite medicin och helt plötsligt var det så trevligt att ligga under apparaten att man till och med kunde busa och fnittra. Bilderna från undersökningen visade att allt såg ut som det skulle och vår unge hade bara haft oturen att få urinvägsinfektion.

Därmed kunde vi säga tack och hej för den här gången till den underbara personalen på barnsjukhuset.

På barnsjukhuset fick vi veta att om barn haft feber i två dagar är det anledning nog att kontakta sjukvården!

Hjälp mot såriga bröstvårtor.

Jag tillhör skaran som ville och kunde amma. Men jag hade mycket väl kunnat hamna någon annanstans, om jag inte hade haft min mamma eller kollega med deras erfarenheter.

Amningen fick en lite trög start på BB, men när det var dags att åka hem verkade allt bra. Nu när jag har mer erfarenhet av amning har jag förstått att det inte alls var bra. Stackars unge kunde inte få bra grepp. Därför hann det inte gå ens en vecka efter förlossningen innan bröstvårtorna började blöda och jag fick bita mig själv i läppen av smärta varje gång det var dags att amma.

Både min mamma och en kollega hade berättat redan månader tidigare att det fanns bra hjälp mot såriga bröstvårtor. Hjälpen finns att hitta i dom flesta matbutikerna, bland nappar och nappflaskor. Bröstvårtsskydd kallas den. Skyddet är mjukt och det placeras över vårtgården så att barnet suger på det istället för bröstvårtan. Själv trodde jag att om man väl börjar använda bröstvårtsskyddet så får man använda det så länge man ammar. Men så är det inte. Efter två månader fick jag för mig att prova på amning utan skydd och det gick hur bra som helst! Tack vare bröstvårtsskyddet hade ungen lärt sig rätt teknik och vi kunde fortsätta njuta av amningen i månader!