Två dagar, där går gränsen.

Första feberdagen antog jag att det var tänder på gång. Andra dagen började jag fundera på alternativa anledningar då älskade ungen tidigare, i samband med nya tänder, aldrig haft feber längre än några timmar. Jag surfade in på 1177.se och läste om feber hos barn.

Om barnet har en temperatur över 41 grader bör man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning. Detsamma gäller, oavsett temperatur, om barnet

·         inte ger samma kontakt som vanligt

·         är slött och inte vill äta eller dricka

·         verkar stelt i nacken

·         får feberkramp för första gången.

Ungen hade inte över 41 grader feber, var inte stel i nacken och hade inga feberkramper. Kontakten var inte speciellt annorlunda, ungen var lite tröttare än vanligt när febern gick upp lite. Men det är vi väl alla när vi har feber? Orken gick upp och ner under dagen. När orken var bra åts och dracks det som normalt.

Men när jag kom hem från jobbet den tredje dagen var stackars ungen helt orklös. På kvällen låg stackarn i sängen och tog en tugga banan, som det mumsades på väldigt sakta. Då kändes det att det var dags att köra in till akuten. Där fick vi reda på att ungens infektionsvärden var höga. In med smärtstillande och febernedsättande, och i handen fick vi en remiss till barnsjukhuset. Efter en lång väntan på urin till provet kunde det äntligen konstateras att det var en urinvägsinfektion. Det innebar inskrivning tills medicineringen gav resultat. Efter en vecka hemma fick vi åka tillbaka, för att kolla om njurarna hunnit ta skada av infektionen. Jag fick hålla ungen i famnen när ultraljudet gjordes. Undersökningen visade att det fanns lite ärrbildning, så det blir återbesök efter ett år. Det för att kontrollera att njurarna läker.

Lite senare kom det en kallelse till en annan undersökning också. Den undersökningen skulle visa om det var så att vätska från urinblåsan kunde ta sig tillbaka mot njurarna, och därmed göra älskade ungen mer utsatt för urinvägsinfektioner. Vi fick information om att sådant ”fel” oftast brukade visa sig innan barnen blir ett, och att problemet försvinner när man blir några år äldre. Eftersom  den här undersökningen gjordes med hjälp av röntgen krävdes det att ungen skulle ligga ner, så still som möjligt. Det var mycket lättare sagt än gjort. Sköterskan fick ge ungen lite medicin och helt plötsligt var det så trevligt att ligga under apparaten att man till och med kunde busa och fnittra. Bilderna från undersökningen visade att allt såg ut som det skulle och vår unge hade bara haft oturen att få urinvägsinfektion.

Därmed kunde vi säga tack och hej för den här gången till den underbara personalen på barnsjukhuset.

På barnsjukhuset fick vi veta att om barn haft feber i två dagar är det anledning nog att kontakta sjukvården!