Potträning kanske är fel ord, då pottan blev en lika naturlig del av livet som tallriken som maten läggs på, glaset som mjölken dricks ur och sängen som är till för att sova i redan från början. I minns inget annat.
Jag tog fram pottan för första gången när I var 6 månader och hade börjat kunna sitta själv. Mest för att för skojs skull se hur det skulle gå. Eftersom det är lättast att uträtta sina behov efter att man ätit, väntade jag tills I hade fått i sig lite mat innan jag placerade henne på pottan (hållandes under hennes armarna för att hon inte skulle tippa åt något håll). Bättre hade det inte kunnat gå – hon bajsade! Det var som om hon förstod att det var mycket trevligare att göra nummer två på pottan, och slippa kletet i blöjan, eftersom efter den dagen har hon bajsat i blöjan endast när hon var sjuk (urinvägsinfektion vid ett års ålder gjorde att hon inte ville sitta på pottan eftersom det gjorde ont). Det är inte så att jag lärde mig att tolka hennes signaler för när det var dags, utan jag satte henne på pottan flera gånger under dagen.
Jag tog fram pottan för första gången när I var 6 månader och hade börjat kunna sitta själv. Mest för att för skojs skull se hur det skulle gå. Eftersom det är lättast att uträtta sina behov efter att man ätit, väntade jag tills I hade fått i sig lite mat innan jag placerade henne på pottan (hållandes under hennes armarna för att hon inte skulle tippa åt något håll). Bättre hade det inte kunnat gå – hon bajsade! Det var som om hon förstod att det var mycket trevligare att göra nummer två på pottan, och slippa kletet i blöjan, eftersom efter den dagen har hon bajsat i blöjan endast när hon var sjuk (urinvägsinfektion vid ett års ålder gjorde att hon inte ville sitta på pottan eftersom det gjorde ont). Det är inte så att jag lärde mig att tolka hennes signaler för när det var dags, utan jag satte henne på pottan flera gånger under dagen.
När I var 1,5 år började hon på förskolan. Redan då användes blöjan bara för ”ifall” – på dagis och när tillgången till toalett/potta var dålig. Hemma sprang hon utan byxor och kunde sätta sig på pottan så fort hon kände för det. På förskolan sattes hon på pottan fasta tider – under förmiddagen och efter att hon hade sovit middag. Hon pratade inte, men kunde visa att det var dags för pottan genom att börja dra i byxorna. Även om I’s blöja var näst intill alltid torr, hade personalen svårt att lita på henne eftersom dom inte var vana vid att så små barn kunde hålla sig. Men när I var 22 månader fick vi ta hem resterande blöjor från förskolan!
Då hade vi redan på försök börjat skippa nattblöjan också. Det gick bra ett tag med efter några veckor hände det olyckor flera nätter i rad. Då tog vi en paus, för att vi alla skulle få sova en hel natt utan kläd- och lakanbyten. Men när blöjan hade varit torr i en veckas tid tog vi upp försöket igen. Sedan 2 år och 4 månaders ålder är hon helt blöjfri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar